Musikernas verklighet!

Jag satt med mitt kaffe i morse och läste en mycket intressant artikel i en branschtidning som heter Intermezzo. En av de artiklar som rörde mig mest var den av Pernilla Andersson. Återigen denna otroligt inspirerande kvinna. Hon är cool helt enkelt. I artikeln så berättade hon om hur hon inte har kompromissat sin kärlek för musik, utan valt jobb som har hjälpt henne att få ha kvar sin inspiration. Hon tar de jobb som hon vill och väljer att hellre leva med mindre pengar än att ha ett jobb som kväver inspirationen. Ja, jag kan förstå henne. Det är så jag har försökt att tänka och leva sedan den dagen jag valde min väg som musiker. Låtskrivare och sångerska är väl en mer passande "label" på mig, om man nu behöver en sådan. Jag har valt att inte ta jobb i ett cover-band, då jag inte tycker det passar mig så bra. Sen är jag inte en hejare på texter ändå. (Mina egna brukar jag ju dock komma ihåg.) När jag jobbade på Zara direkt efter min examen från Kulturama, så upplevde jag just det hon pratar om. Ett tomrum inom mig och musiken försvann. Jag trivdes inte alls med det jag gjorde och de pengar jag tjänade var inte alls värt mödan. Jag slet för ingenting och förlorade mig själv på kuppen. Sa upp mig utan att tänka efter 6 månader, helt impulsivt en dag. En kollega frågade mig vad jag skulle göra nu, eftersom jag förmodligen hade en plan. Det hade jag inte. Jag kände bara att jag inte klarade av det längre. Han tittade på mig och sa att jag var helt tokig. Så kan man ju inte göra!

"-Det löser sig nog! " sa jag lättade och gick hem i vetskapen om att det bara var min uppsägningstid kvar att genomlida. Samma eftermiddag fick jag ett samtal från en vän, som hade en ingång på ett jobb till mig. Fick i samma veva börja jobba med smink och hudvård på en agentur, och det passade mig som handen i handsken. Jag ÄLSKAR ju smink!! En hobby som jag alltid kommer att ha. Sminka andra är nu för tiden roligare, då jag inte får tillfällen att sminka mig själv så ofta. Jag är dessutom inne i en "less is more" period. Men jag trivdes på agenturen. Fick åka runt om i landet och sminka människor som inte hade en aning om hur man gjorde. Lärde mig om mineralsmink och hudvård och känner att jag idag har en helt annan uppfattning om smink. Mineralsmink är för mig den enda valet, då min hud lever ett helt eget liv. Vilken hudvårdsserie man sen använder har ännu större betydelse. Har den senaste tiden har jag valt en serie som har varit för stark för mig. Det har lett till utslag och mer finnar än på flera år. Trist. Jag har nu återgått till min absoluta favorit, Ole Henriksen. I LOVE IT!!!!! Och så mineralsmink på det, såklart.

I åratal har jag frilansat. Det har varit Singing Bee, körjobb och studiojobb. Mycket begravningar dessutom, som är ett av de svåraste jobb jag har haft, känslomänniska som jag är. Idag har jag dock valt att ta ett fast jobb i ett annat fält än musiken. Jag längtar tills att jag kan få sitta och skriva varje dag, att få sjunga ute mer och att känna att det flyter på mer. För mig var det en fråga om ekonomi och hälsa. Det var helt enkelt för osäkert under en för lång period. Jag känner dock att det jobb jag har idag faktiskt inspirerar mig otroligt mycket. Hade det inte gjort det, då hade jag fått tänka om. Hade all min inspiration återigen lämnat mig, då hade jag mått dåligt.... igen! Men jag känner mig tillfreds och inspirerad. Framförallt så känner jag stort hopp inför framtiden. Allt har sin tid och min tid kommer snart..........