HAPPYLAND ALRIGHT!

Jag har kommit på vad det är. När jag först fick se Amanda under Idol-tiden, så var jag imponerad. Hon var ju sååå cool och fresh. Något nytt, ärligt och härligt. Sen blev jag lite trött på vissa beteenden som hon hade för sig på scenen. Helt plötsligt tyckte jag mest irriterade mig på henne. Men nu inser jag vad det var. Den här tiden har jag förvirrat mina känslor angående unga fröken Jensen. Hon irriterar inte mig. Jag har ju för fan varit lite avundsjuk på henne. Hon är ju för jäkla bra!!! Sjunger med hela kroppen och hjärtat, precis som jag tycker om. Sen så skriver hon riktigt bra låtar med texter som berör. Hela hennes personlighet är mysig, på något sätt. Hon verkar ha fötterna på jorden. Såg något reportage för några veckor sen och då, efter att ha hört så mycket om henne, började jag lyssna ordentligt på hennes skivor. WOW!! Jag skruvade upp HAPPYLAND på högsta volym och det är fortfarande den låt jag spelar för tillfället. Grymt skönt gung och härlig energi. Hela skivan är bra. Riktigt bra. Idag såg jag

"De kallar oss artister" på SVT2 och jag kan nu erkänna fullt ut... Jag riktigt diggar Amanda Jensen. Jag är inte avundsjuk längre. Kommer inte kunna någonsin sjunga som henne. Och det är helt ok. Jag sjunger ju på mitt sätt. Idag beundar jag henne och njuter av hennes talang. Hon kommer gå långt, denna tjej. A star all the way! All lycka till, Amanda. The world is at your feet!