Igår började cirkusen igen. 6 veckor av schlager! Eller melodifestival, som man fint kallar det. Men det är ett enda stort jippo! Som låtskrivare skickar jag och tusen andra in låtar år efter år och tydligen är de inte bra nog för att komma med. Men efter att ha sett första del-tävlingen så stämmer inte det. Hör många låtar varje år och de passar lika bra som andra i den här så kallade tävlingen. Är jag bitter? Jag vet inte......klart man vill vara med och tävla, om det är en melodifestival. Reglerna har ju ändrats och det är inte längre bara låten som tävlar. Nu är det en artist och hela numret som har stor betydelse. Så det är som vanligt upp till musik-gudarna att bestämma när / om man får vara med. Så många som borde få vara med. Hade några väninnor över igår och det var så kul att kolla med dem. Speciellt eftersom några alltid, av princip, bojkottar hela festivalen. Kommentarerna haglade och vi skrattade gott. Är mycket glad över att Al Fakir gick direkt till final, då jag är ett stort fan av hans musik och låtskapande. Underbar och älskad är han!!! Av hela Sverige. Sen tyckte jag att Pain of Salvation kom med kvällens stora överraskning. Så coolt! Såklart man väntade på att bandet skulle börja spela. Riktigt diggade låten, urfin. Det fanns underhållande nummer. Linda Pritchard sjunger som en gudinna och Jenny Silver hade en bra låt, som dock behöver spelningar för att förstås, tror jag.
För övrigt så konstaterade vi att man kan skippa 4 lördagar och spana in finalen istället. Det siktar jag på.
Schlager-feber..... nej, tack! Jag ska inte låta den här cirkusen styra mina 4 kommande helger. No thanks!
Men tack för rolig underhållning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar